Har ni provat medveten närvaro eller meditation någon gång? Det har jag, jag är ganska bra på det, men nu när jag inte gör det så ofta så fylls jag av panik när jag helt plödsligt är här och nu, när allt kretsar runt mig och denna sekund, det är som att världen tornar upp sig som en mur framför mig där mina tankar är fast, fångade i nuet. Jag har läst att det kallas att möta sig själv och att det kan vara smärtsamt, för mig känns det mer klaustrofobiskt. Jag tror att medveten närvaro kan vara bra ibland, eller jag vet att det är det, men jag tror att oftast för mig så måste mina tankar få flyga, fria som fåglar, mellan det som är, har varit eller det som kanske kommer att bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar