Jag kände att jag kunde unna mig en semla nu när jag är sjuk och allt. Jag åt faktiskt ingen semla på fettisdagen-dagen, väldigt osvenskt av mig, men bättre sent än aldrig och jag älskar semlor, även om jag inte är någon Ture Sventon.
Fatet jag har semlan på är arvegods från min gammelmormor och är märkt Torgau VEB DDR och är från 1950-talet nånstans dvs. Östtyskland under efterkrigstiden, en bit av historien, jag har nästan en hel sevis.Men mina tankar när jag ser på fatet är långt ifrån Tyskland, jag tänker istället på min mormor och vår gamla sommarstuga min familj hade när jag var liten, dessutom gillar jag den blå färgen.
Nu tror jag att det får räcka för idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar