LISA.NOR

Nu har jag varit och gymmat och simmat. Mimmi ar en superbra träningskompis :D Hon får iväg mig och visar mig sedan igenom hela programmet. Det var helt underbart och jag är så glad att jag bestämde mig för att hoppa ner i vattnet en stund, trots att jag var helt slut efter gymträningen.

Jag klarade att simma i en halvtimme varav mest under vattnet. Jag tränar verkligen på att kunna hålla andan länge under vatten, efter att jag upptäckte att jag kunde hålla andan i över tre minuter på land så har det blivit lite som en sport för mig att klara så lång tid som möjligt under vattnet. Faktiskt tycker jag att det är lättare att hålla andan under vattnet om man simmar, då slipper man kämpa mot att kroppen vill flyta upp eftersom man hela tiden simmar ner.

När man är på botten av bassängen, allt är tyst, man inte ser mycket mer än en meter, då finns det bara två tankar i mitt huvud; att hålla mig lugn och fortsätta simma eller att släppa fram paniken och stiga mot ytan.

Det är egentligen bara paniken jag kämpar emot, jag skulle kunna hålla andan mycket längre än vad jag gör när jag simmar där under vattnet.

Idag provade jag att räkna mina simmtag för att veta på ett ungefär var jag befann mig och klarade en bassänglängd 25st. Men det är fortfarande inte ens hälften av vad jag skulle klara om jag var helt lugnt i sinnet, det motsvarar kanske 1-1 1/2 min under vattnet och jag klarar 3+min på land vilket betyder att ca.2 min försvinner i paniken jag får under vattnet.

Panik är den normala reaktionen att få under vattnet när koldioxid-nivån i lungorna höjs och efter en stund börjar lungorna krampa, också det helt normalt men det känns obehagligt, och trots allt obehag så är det fortfarande inget farligt som händer, jag håller inte på att drunkna, jag har inte förlorat kontrollen över min kropp, men paniken skriker åt mig att sluta upp med dehär galenskaperna och andas människa!

Men med träning blir paniken mindre och mindre och med mer andningsträning kan man dessutom hålla andan längre.

Mind over body.